Skillnaden på ett bra säljande lösnummer och ett mindre bra säljande lösnummer är förmodligen hur löpsedeln ser ut. Löpsedeln delar en berättelse med oss om vad som hänt, vilka nyheter som kommer att behandlas i detta nummer och beskriver händelser med starka ord och bilder. Ju djärvare nyheten är beskriven, ju mer intressant blir den? Men det är just där som media måste tänka ett steg längre. Visst har vi lagstiftad yttrande – och tryckfrihet i Sverige, vilket innebär att man alltså borde kunna publicera precis vad som helst i dagens upplaga av aftonbladet utan att bli censurerad av staten? Men nej, det är inte riktigt så lätt.
Mediernas frihet regleras med hjälp av etiska publicitetsregler för press, radio och TV. Tillsammans har svenska medieorganisationer tagit fram dessa. De är inte tvingande, utan en frivillig överenskommelse mellan medier. Tanken med de etiska publicitetsreglerna är att ”skydda individer från lidande i samband med publicering, och behålla allmänhetens förtroende”, enligt mediekompass.se
Namnpublicitet/bildpublicitet
De etiska publicitetsreglerna gäller för såväl text som bild. Man ska noga avväga både namn- och bildpublicering, då folk faktiskt kan ta skada av den typen av publicitet. Att vara försiktig med vad man publicerar innebär också att man ska vara försiktig med att publicera information om yrke,titel, ålder, nationalitet eller kön, bortsett från namn och bildpublicering. Allt som gör identifiering möjlig bör man vara försiktig med, åtminstone om en person bara är misstänkt för ett brott.
Jag anser att det inte är ett så stort problem om någon skriver ut att en man, 23, sitter häktad misstänkt för misshandel. Jag tycker att bilder borde publiceras på försvunna människor och efterlysta brottslingar. Men det är väl kombinationen av för många signalement på en person som utgör en risk kan jag tänka mig. Självklart förstår jag försiktigheten vid andra fall, där personen i fråga eller någon i deras närhet kan ta skada av publiciteten. Men finns det ett allmänt intresse i att ett namn eller en bild ska publiceras - kanske för att skydda oss – så gör det.
Jag anser att det inte är ett så stort problem om någon skriver ut att en man, 23, sitter häktad misstänkt för misshandel. Jag tycker att bilder borde publiceras på försvunna människor och efterlysta brottslingar. Men det är väl kombinationen av för många signalement på en person som utgör en risk kan jag tänka mig. Självklart förstår jag försiktigheten vid andra fall, där personen i fråga eller någon i deras närhet kan ta skada av publiciteten. Men finns det ett allmänt intresse i att ett namn eller en bild ska publiceras - kanske för att skydda oss – så gör det.
Måndag den 14 mars kunde man läsa en artikel på aftonbladet.se
( http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8708749.ab )
( http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8708749.ab )
”Ulf, 47, inför rätta för bränderna” lyder rubriken på den följande artikeln som handlar om den i medierna kallade Gryningspyromanen som härjat i skåne och bland annat anlagt en brand på vinden i ett flerfamiljshus. Tydligen har poliser sedan länge velat sätta dit den här mannen för en rad olika bränder, men inte haft tillräckligt med bevis tidigare.
Här hänger pressen ut den misstänkte med både namn och ålder, i tidigare artiklar kan man även se bild på honom. Det framkommer att han sedan tidigare är dömd för samma typ av brott som han nu står åtalad för och att han yttrat att han kommer att elda igen.
Jag antar att det inte finns någonting att ta hänsyn till när det gäller en redan dömd pyroman som begår samma brott igen. Namnet han fått i media tidigare följer med honom även denna gång, och eftersom att hans riktiga namn finns publicerat med bild sedan tidigare blir han för allmänheten redan känd.
Jag antar att det inte finns någonting att ta hänsyn till när det gäller en redan dömd pyroman som begår samma brott igen. Namnet han fått i media tidigare följer med honom även denna gång, och eftersom att hans riktiga namn finns publicerat med bild sedan tidigare blir han för allmänheten redan känd.
Om man känner sig kränkt eller felaktigt publicerad kan man vända sig till PO för bedömning och för att få upprättelse av den medietyp som begått ett misstag. De pressetiska reglerna är bara rekommendationer, så de som går över gränsen kan inte straffas enligt lag.
Mediernas etiska gränsdragningar
De etiska spelreglerna som finns har förmodligen lättat bördan för många människor genom tiderna. Felaktigt anklagade, mord som visade sig vara självmord, kända personer som begått skattebrott eller fotbollsspelare som köpt sex. Alla är nog glada över att det finns sådana regler som det finns när vi annars lever i ett extremt fritt land vad gäller att uttrycka sig i tal och skrift.
Det är svårt att säga hur ALLA medier förhåller sig till detta, men generellt verkar koden hålla. För att dessa regler ska hållas måste personerna som arbetar inom media även ha en viss empati medfödd. Har en journalist inte den gränsen kan det faktiskt gå riktigt illa. Ska medierna agera domstol? Nej, men förhåller man sig till uppgifter som kan hållas inom de pressetiska reglerna kan man kanske i samarbete med polis eller andra myndigheter komma underfund med om någon uppgift ska publiceras med bild eller namn.
Medierna ser till att hålla oss informerade och underhållna. Om informationen om ett brott kräver att de pressetiska reglerna töjs en aning och allmänheten blir varse om saker som faktiskt har relevans för oss, anser jag att medierna gjort sitt domstolsjobb väl.
Frida Bergman
Det är svårt att säga hur ALLA medier förhåller sig till detta, men generellt verkar koden hålla. För att dessa regler ska hållas måste personerna som arbetar inom media även ha en viss empati medfödd. Har en journalist inte den gränsen kan det faktiskt gå riktigt illa. Ska medierna agera domstol? Nej, men förhåller man sig till uppgifter som kan hållas inom de pressetiska reglerna kan man kanske i samarbete med polis eller andra myndigheter komma underfund med om någon uppgift ska publiceras med bild eller namn.
Medierna ser till att hålla oss informerade och underhållna. Om informationen om ett brott kräver att de pressetiska reglerna töjs en aning och allmänheten blir varse om saker som faktiskt har relevans för oss, anser jag att medierna gjort sitt domstolsjobb väl.
Frida Bergman
