Gammelmedia? Sociala medier? Vad skiljer egentligen dessa typer av media åt och hur närmar de sig varandra i det tekniksamhälle som vi lever i 2011?
Till att börja med vill jag peka på olika beteenden i generationer. Jag själv, född 1985, har aldrig själv prenumererat på en papperstidning. Om någon i min ålder gör det hör man ofta att det är ”mysigt att bläddra i en morgontidning till frukosten”. Förmodligen är detta en upplevelse som man bär med sig från den tiden då man bodde hemma hos sina föräldrar - som hade den vanan.
För det är väl inte det mest effektiva sättet att få reda på vad som händer ute i världen?
Till att börja med vill jag peka på olika beteenden i generationer. Jag själv, född 1985, har aldrig själv prenumererat på en papperstidning. Om någon i min ålder gör det hör man ofta att det är ”mysigt att bläddra i en morgontidning till frukosten”. Förmodligen är detta en upplevelse som man bär med sig från den tiden då man bodde hemma hos sina föräldrar - som hade den vanan.
För det är väl inte det mest effektiva sättet att få reda på vad som händer ute i världen?
Bill Kovach och Tom Rosenstiel har skrivit boken The Elements of Journalism, som redogör för vad journalistik är och hur den borde praktiseras. I boken säger författarna exempelvis att journalistikens främsta uppgift är att upplysa och ge nödvändig information till folket. Med tanke på att en tryckt papperstidning rapporterar gårdagens nyheter blir en utveckling nödvändig för att kunna hålla jämna steg med den nya typen av medier som finns idag. Den typen av medier som det egentligen talas om som god journalistik i boken, är just ”gårdagens nyheter”. De flesta lokaltidningarna har därför en nätupplaga där aktuella nyheter snabbt och smidigt kan publiceras.
“Journalism's first obligation is to the truth” är den första principen som författarna tillämpar. I och med snabbheten i de nya medierna kan det här med sanning kanske ha blivit någonting som går att tänja på? Allt som står i tidningen eller sägs på tv är förvisso inte heller sanning?
Internet skapar möjligheter för de nya sociala medierna som är snabba och effektiva för att sprida information. När jag själv vaknar är Twitter och Facebook två självklara sociala medier jag använder mig av för att snabbt få en uppfattning om hur världen utanför mitt fönster ser ut. Eftersom att dessa medier inte enbart används för att sprida nyheter och samhällsinformation tar jag dock mycket av vad som skrivs med en nypa salt.
På internet finns ingen gatekeeper som begränsar vilken information som hamnar i flödet, till skillnad från på de rena nyhetssajter som har krav på sig att rapportera objektivt och korrekt. När folket växlar mellan gammelmedia och de nya sociala medierna kan det vara lätt att glömma skillnaden på vilken faktabakgrund som finns.
“Journalism's first obligation is to the truth” är den första principen som författarna tillämpar. I och med snabbheten i de nya medierna kan det här med sanning kanske ha blivit någonting som går att tänja på? Allt som står i tidningen eller sägs på tv är förvisso inte heller sanning?
Internet skapar möjligheter för de nya sociala medierna som är snabba och effektiva för att sprida information. När jag själv vaknar är Twitter och Facebook två självklara sociala medier jag använder mig av för att snabbt få en uppfattning om hur världen utanför mitt fönster ser ut. Eftersom att dessa medier inte enbart används för att sprida nyheter och samhällsinformation tar jag dock mycket av vad som skrivs med en nypa salt.
På internet finns ingen gatekeeper som begränsar vilken information som hamnar i flödet, till skillnad från på de rena nyhetssajter som har krav på sig att rapportera objektivt och korrekt. När folket växlar mellan gammelmedia och de nya sociala medierna kan det vara lätt att glömma skillnaden på vilken faktabakgrund som finns.
Att använda sociala medier för att komplettera gammelmedia tycker jag känns som en bra idé, men att helt förlita sig på Twitter känns helt enkelt för riskabelt.
I flera omvärldsbevakningar har man använt sig av bloggar och Twitter för att kunna ”rapportera på plats och live” när övriga vägar stängts av. Där ser jag en tydlig utveckling, alternativt komplettering till gammelmedia som känns positiv. Det är det sunda förnuftet som får spela in när man avkodar det som rapporteras på den vägen - precis som i gammelmedia, mycket på grund av VEM som skriver VAD och i VILKET SYFTE.
De sociala medierna vinner på att vara interaktiva, visuella och snabba. Utnyttjar man det bästa av två världar inom journalistiken uppstår enorma möjligheter för de mindre konservativa journalisterna.
Sociala medier påverkar människor på ett helt nytt sätt. När en känd bloggare visar ett varumärke eller en produkt i sin blogg, blir väldigt många människor påverkade. Det är lättare att målgruppsanpassa med den här typen av medier än med gammelmedia. Vill moderaterna nå ut till en yngre målgrupp med sina budskap är inte tanken på att blondinbella, Isabella Löwengrip, uttrycker sig i frågan helt dum. I många yngre människors ögon väger hennes åsikt många gånger mer än vad en torr gubbes åsikter gör.
Den största skillnaden mellan gammelmedia och de nya medierna är kanske att för en utbildad journalist som arbetar för tillexempel en tidning eller en nyhetskanal, är strävan efter objektivitet viktig och en del ”oskrivna regler finns för att upprätthålla den goda journalistiken. Via sociala medier har dessa regler suddats ut, och inte enbart utbildade människor har rätten att uttrycka sig offentligt. Författarna skriver ”Every journalist , from the newsroom to the boardroom, must have a personal sense of ethics and responsibility, a moral compass”. Enligt författarna är det också hur medierna används, som bestämmer om innehållet kan ses som journalistiskt. Egentligen handlar det hela om källkritik och sunt förnuft men bilden av att den goda journalistiken är förfinad av författarna kan jag tycka. Det har trots allt inte varit helt felfritt innan sociala medier dök upp som en del av den.
Den största skillnaden mellan gammelmedia och de nya medierna är kanske att för en utbildad journalist som arbetar för tillexempel en tidning eller en nyhetskanal, är strävan efter objektivitet viktig och en del ”oskrivna regler finns för att upprätthålla den goda journalistiken. Via sociala medier har dessa regler suddats ut, och inte enbart utbildade människor har rätten att uttrycka sig offentligt. Författarna skriver ”Every journalist , from the newsroom to the boardroom, must have a personal sense of ethics and responsibility, a moral compass”. Enligt författarna är det också hur medierna används, som bestämmer om innehållet kan ses som journalistiskt. Egentligen handlar det hela om källkritik och sunt förnuft men bilden av att den goda journalistiken är förfinad av författarna kan jag tycka. Det har trots allt inte varit helt felfritt innan sociala medier dök upp som en del av den.
Flera av gammelmedierna håller på att utvecklas och förnyas genom att använda sig av just de sociala medierna. Eskilstunakuriren till exempel är flitiga twittrare och når därmed ut till ännu en målgrupp, som dessutom kan interagera och ge feedback direkt via forumet. Frågan är hur avslappnad eller privat man får bli när man twittrar för en tidning? Det kan ge ett oseriöst intryck om redaktionens twittrare blir för personliga, samtidigt som det kan skapa förtroende i viss mån att vara personlig. Gränsen är hårfin.
De nya medierna öppnar en värld för fler att uttrycka sig i, vilket ökar pressfrihet och yttrandefrihet. Visst finns det lagar som innefattar yttrandefrihet på nätet, men det är inte lika lätt att få en ansvarig att stå till svars för vad som skrivs då många väljer att vara anonyma på nätet.
“Every generation creates it's own journalism” skriver författarna I boken. Jag tror att de sociala medierna är min generations journalistik eller åtminstone detta årtiondes journalistik. Vi är uppvuxna med dem och har på något sätt lärt oss att hantera informationsflödet som finns att hämta i dem i vår vardag.
